torsdag 14 juli 2011

Punk Illegal, del 2

I förra inlägget avslöjade jag ingenting om själva festivalen. Skäms på mig, smisk på fingrarna, etc, här kommer botgöringen. -Det här var mitt första besök på den årligt återkommande punkfestivalen i Munkedal. Min upplevelse av evenemanget kan sammanfattas i tre oj-upplevelser:

Den geografiska oj-upplevelsen - jag sov nästan hela vägen från Malmö till Munkedal. Den förra platsen är ett lysande exempel på beskrivningen "platt som en pannkaka", den senare gav mig känslan av att vara ett kvalster som kravlar runt i botten av en en äggkartong.

Den sociala oj-upplevelsen - vanligtvis sticker jag ut i en folkmassa, för att jag har tuppkam, skinnpaj och kängor. Bland festivaldeltagarna stack jag också ut, men för att jag inte hade färgad hår i tuppkammen, för att jag inte hade nitar på jackan osv.

Den medicinska oj-upplevelsen - jag hade aldrig kunnat tro att jag var kapabel till att hosta så mycket som jag gjorde under den helgen. Vete sjutton vad det var som orsakade det, men nåt vajsing var det med lungorna. Att tälta med för tunn sovsäck hjälpte inte...

Musiken då? Banden spelade tokfint! Svetten sprutade om sångarna, trummisarna ådrog sig förslitningsskador och basisterna ångade i den myggiga midsommarnatten. Det moshades flitigt och stagedivades friskt. Fast lite för mycket hardcore för min smak.

(Två av de band som jag uppskattade mest visade sig ha en sak gemensamt. Det ena gänget kom från Brasilien, det andra från Polen, och båda hade stoppats i tullen på väg in i Sverige, och måste svara på ogrundade anklagelser om knarksmuggling, blivit nakenvisiterade och så vidare. En påminnelse om att alla inte är välkomna hit, om Fort Europa och dess stängda gränser, om människor som ändå lyckas ta sig in för att söka asyl, och som får stöd av Ingen illegal-nätverket. Som Punk Illegal försöker dra in pengar till.)

Självfallet pysslade jag med dagboksserier under festivalen, men nuförtiden är jag beklämmande skannerlös. Fast i punkens sanna anda klämmer jag till med en sladdrig lösning som ser till att få ut det jag vill få ut till läsare - en halvgammal kompaktkamera presenterar tillsvidare dagboksserierna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar